kemppainen

inträffade igår. Vi (jag, Emmelie och marcus) bestämmde att vi skulle åka och bada, sjön vid byåker fick bli vår destination. Det tog en liten stund att köra de (kanske 2 mil?) milen som tog oss ut till den ganbska stora sjön. Från den stora vägen och ner till sjön gick det en lite smal stigväg, det vill säga gräs med bilhjulspår i. Det första som hände när vi hade parkerat var att Marcus låste in Emmelies moppenycklar i sadelfacket. Jaha, vad skulle vi göra dådå? Vi stog och grubblade på det ett tag, men bestämmde oss för att vi skulle bada först och lösa problemen senare. Vattnet var varmare än vad jag hade förväntat mig och vi kunde simma runt i nästan en hel timma innan vi blev kalla och gick upp. När vi hade kommit upp kom vi på att det smartaste sättet var att Emelie skulle ta min moppe och fara in till stan. Först till sin mammas jobb för att få nyckeln hem och sen hem till sig för att leta reda på sina extranycklar. När hon väl hade åkt kom vi på att hon hade åkt iväg med våra kläder, så där satt vi i blöta badkläder och en stor handduk var och försökte hålla oss varma under de 70 minutrarna som hon var borta. Hon kom tillbaka och vi klädde på oss för att åka, dom åkte först och såklart ramlade dom i det blöta gräset. Som tur var var dte ingen som gjorde illa sig, men jag trodde att min mage skulle explodera för jag skrattade så mycket att jga inte kunde andas. Resten av resan hem fullföljde utan komplikationer. Hurra.