kemppainen

Fyra månader kan kännas som en ganska lång tid, sommaren är inte ens fyra månader, och den kändes riktigt lång. Hur kommer det då sig att de senaste fyra månaderna bara har sprungit förbi? Det finns bara ett bra svar på den frågan: Jens. När jag är med honom så känns en timme som en minut, och då känns det som om jag inte har varit med honom nå länge alls när det har gått en hel helg. Men det är ju så det är att vara kär. För jag är kär i den killen!

Annars så har dagen varit riktigt bra. Först började vi lite smått med att filma filmen. Vi tog några dusch-scener och dylikt, sen film. Teknade prinsen av egypten. Inte visste jag att jag var så duktig på att laga mat, jag kan ju vara ett riktigt proffs, när det är Jens som gör nästan allt. Skala potatis kan jag ju iaf göra, det är åtminstonde något. Men jag lär mig.

Nu: sova. Är trött och känner den vanliga huvudvärken komma krypande. Jag borde kanske ha gått och lagt mig lite tidigare, men det orkade jag inte. En dag närmare jul! Bara 13 kvar! See ya!